PROFUSION, r. l. f.; best: -en; pl. -er.
Etymologi
[jfr t., eng. o. fr. profusion; av lat. profusio (gen. -ōnis), utgjutande, vbalsbst. till profundere (se PROFUS)]
(†) riklig mängd, överflöd. Pfeiffer (1837). Här (i en kyrka) var en stor profusion af marmor. Wallin Bref 250 (1849). (Damerna) äro i allmänhet rätt fula trots sina profusioner af ädelstenar. Edholm C15T 76 (1861). Ekbohrn (1904).
