PROMULGERA prω1mulge4ra l. prωm1- l. prå1- l. prom1-, i Sveal. äv. -e3ra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING; jfr PROMULGATION.
Etymologi
[jfr t. promulgieren, eng. promulge, fr. promulguer; av lat. promulgare, av omstritt urspr.]
1) (†) offentligen kungöra (ngt). Then Heliga Skrifft, hwilken aff Gudi allom Menniskiom promulgerad, och icke såsom en Sybillinisk Orakelbook wisze Prästers förwaring anbefallt är. Brask Pufendorf Hist. 392(1680).
2) polit. kungöra l. publicera (en förut i behörig ordning antagen lag o. d.) i officiell form (gm en författningsurkund l. kungörelse o. d.) o. därmed påbjuda lagens osv. efterlevnad, utfärda. CollMedP 5/10 1697.Det grundläggande förslaget .. (till förordningen) blev antaget .. men är ej promulgerat. Heckscher EoH 311(1922).
