PROSPEKTIV pros1päkti4v osv., adj.
Etymologi
[jfr eng. prospective, ä. fr. prospectiv; av mlat. prospectivus, till supinstammen i prospicere (se PROSPICIERA)]
(i fackspr.) som avser l. rör l. har betydelse för framtiden; motsatt: retrospektiv. Vannérus Metaf. 152 (1914). Kampen för tillvaron har .. en prospektiv betydelse, d. v. s. den verkar bestämmande på kommande släktleds kvalitet. 2NF 35: 303 (1923). —
