SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1954  
PROVENIENS prω1veniän4s l. prωv1- l. prå1- l. prov1-, l. 01—, r.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[jfr t. provenienz, eng. provenience (samt fr. provenance); till stammen i lat. proveniens (gen. -entis), p. pr. av provenire, komma fram, uppkomma, av pro- (se PRO-, prefix1) o. venire (jfr ADVENT, AVENY m. fl.). — Jfr PROVENY]
1) (i vetenskapligt fackspr.) härkomst, ursprung. AntT 5: 426 (1895). Många av de handskrifter, som genom sina band eller signa kunnat lokaliseras till Vadstena, sakna dock närmare uppgifter om sin proveniens. Dahl BibliotHb. 2: 55 (1931).
2) skogsv. lokalras av (skogs)-träd; jfr EKOTYP. MeddStatSkogsförsA 29: 329 (1937).
Ssgr (i vetenskapligt fackspr.): PROVENIENS-FORSKNING.
1) till 1: forskning rörande ngts proveniens l. ursprung. LAHT 1930, s. 557.
2) skogsv. till 2: forskning som har avseende på skogsträdens provenienser o. därmed förbundna problem. MeddStatSkogsförsA 29: 228 (1937).
(1) -MÄRKE. märke som anger l. antyder ngts proveniens. Stenbock HskrKB 4 (1913).
(1) -PRINCIP(EN). princip(en) att ordna arkivhandlingar efter de offentliga myndigheter som utgivit l. samlat dem, ursprungsprincip(en). 2NF 1: 1498 (1904).
(1, 2) -PROBLEM. LAHT 1930, s. 542.
(1, 2) -UNDERSÖKNING~0020. Walde Krigsb. 1: 11 (1916).
Spoiler title
Spoiler content