PROXIMAL prok1sima4l, adj.; adv. -T.
Etymologi
[jfr t. o. eng. proximal; till lat. proximus, närmast (jfr APPROXIMERA)]
(i vetenskapligt fackspr.) belägen jämförelsevis nära (närmare) ngt varifrån man utgår vid lägebestämning (ngts centrum l. mynning); motsatt: distal; särsk.
b) anat. i fråga om en kroppsdels läge i förh. till kroppens centrum (medialplan) l. ett organs mynning. Müller LbAnat. 8 (1905). LbKir. 1: 467 (1920).
Ssgr (till a; geol., geogr.): PROXIMAL-HÅLL. Moränbältet åt såväl distal- som proximalhållet. SvGeogrÅb. 1947, s. 52. —
SAOB
