SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1956  
RACHA l. RAKA, sbst.1, m.
Ordformer
(racha 1526—1774. raka 1861—1894)
Etymologi
[jfr t. racha, lat. raca, gr. Ῥακά; av aram. rēqā, eg.: tom; dumhuvud, odåga]
(†) i ä. bibelöversättningar: ett slags skymford till oduglig l. dum l. dåraktig människa. Hwilken som sägher Racha till sin brodher, han är skyldogh ath rådh skall haffuas om honom. Mat. 5: 22 (NT 1526; öv. 1883: raka; Bib. 1917: du odåga). Fehr Und. 97 (1894: raká).
Spoiler title
Spoiler content