SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1956  
REDEMPTORIST redäm1ptoris4t l. -äm1t-, l. -ωr-, l. 1004, m.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(redempt- 1885 osv. redemt- 1837—1871)
Etymologi
[jfr t. o. eng. redemptorist, fr. rédemptoriste; efter it. redentorista, m., till redentore, återlösare, av lat. redemptor, förpaktare, leverantör, lösköpare, i senlat. äv.: återlösare, vbalsbst. till redimere (se REDIMERA)]
medlem av en 1732 av italienaren A. M. Liguori stiftad o. 1749 stadfäst kongregation (Congregatio Sanctissimi Redemptoris, dvs. den allraheligaste återlösarens kongregation) med syfte att bl. a. väcka o. vårda kyrkligheten (särsk. bland de bredare folklagren). Redemtoristernas orden. (Rydberg o.) Tegnér Engelhardt 3: 374 (1837). 2NF 18: 1347 (1913; i pl.).
Ssgr: REDEMPTORIST-KLOSTER. 2NF 32: 996 (1921). —
-PATER. Laurin Männ. 124 (1919).
Avledn.: REDEMPTORISTINNA010032 l. 101—, f. [jfr t. redemptoristin, eng. redemptoristine, fr. rédemptoristines, pl., it. redentorista, f.] medlem av en 1731 av italienaren A. M. Liguori stiftad o. 1750 stadfäst nunneorden (Ordo Sanctissimi Redemptoris, dvs. den allraheligaste återlösarens orden), som utmärkes av fordran på sträng askes. 3NF 16: 527 (1932).
Spoiler title
Spoiler content