[jfr t. regardieren, lt. regarderen, regederen m. m.; av fr. regarder, av re- (se RE-) o. garder (se GARDERA, v.2). — Jfr REGARD,REKORDERLIG]
(†)
1) ta (ngt) i betraktande (se d. o. 1 b γ); beakta l. fästa avseende vid (ngt); äv.: se på (ngt) l. ta (ngt) i skärskådande l. studera (ngt). Sahlstedt(1769). Denna Grafskrift gaf jag åt Westzynthius, at regardera. Porthan BrSamt. 1: 109(1784). Om kungen är så nådig, att Han vill regardera mine fattige vilckor. HT 1919, s. 30(1789). Ekbohrn(1904).
2) angå l. vidkomma l. ha avseende på (ngt). Så ofta jag frågade honom om .. det som regarderade hans ämbete, så svarade han mig genom caresser Dalin Arg. 1: 280(1733, 1754). Ekbohrn(1904). Anm. Hos Andersson(1845, 1857) o. Gynther ConvHlex. (1848) upptas ordet äv. med den hos fr. regarder förekommande bet.: högakta.
SAOB
