RELASCHERA, v. -ade. vbalsbst. -ING.
Etymologi
[jfr t. relachieren; av fr. relâcher, av re- (se RE-) o. lâcher (se LASCHERA), möjl. efter lat. relaxare (se RELAXERA)]
(†)
1) släppa efter på l. lossa (ngt som är hårt bundet l. virat l. spänt o. d.). (Det) tilses, om bandagen är för hård, då den relacheras. Martin Bensj. 25 (1782). Ekbohrn (1904).
2) göra (ngn) lös(are) i magen, laxera l. dyl. Så snart den, som vanligen har endast en öppning hvar eller hvaran dag, utan anledning känner sig relacherad i magen. TLäk. 1832, s. 45.
3) ge sig till tåls l. dyl.? Jag lere på en sådan försäkran (om prins Wilhelms frigivande) här (i Wien) eenständigt urgera: Hvaremoot Frankrijke till efventyrs torde och omsijder Relachera, och Resolvera till en Tractats Orts beskickande. BrinkmArch. 2: 144 (1674).
4) minska l. ta bort (ngt) l. beröva ngn (ngt) l. dyl. Ingenting i verlden kan / Mina nöjen relachera. Bellman SkrNS 1: 154 (c. 1770).
