RELEGATION re1legaʃω4n l. rel1-, l. 01—, äv. -atʃ- (- - -tschón Dalin), r. l. f.; best. -en, vard. (utom i södra Sv.) äv. =; pl. -er.
Etymologi
[jfr t. o. eng. relegation, fr. relégation; av lat. relegatio (gen. -ōnis), vbalsbst. till relegare (se RELEGERA)]
1) (numera bl. ngn gg i fråga om ä. förh.) motsv. RELEGERA 1: förvisning från ett land l. en ort, landsförvisning, deportation. Schroderus Dict. 111 (c. 1635; utan närmare angiven bet.). Det straff som heter Landsflygt eller relegation. Biberg 3: 338 (c. 1823). Att .. (Ovidius) år 8 e. Kr. drabbades av en kejserlig ”relegation” till en romersk gränsfästning, Tomi, långt borta vid Svarta havet. Montelin VLittH 2: 80 (1931).
2) förvisning av elev l. studerande från läroanstalt (skola, universitet), använd ss. disciplinstraff vid svårare förseelse. Relegation från skolan, universitetet. Thyselius HdlLärov. 2: 52 (1637). Studenten Joh. Fors, som för lönskeläger .. plichtat, har hoos H:r Rectorem Magnificum begärt förskoning på relegation. ConsAcAboP 9: 500 (1709). Swensson Willén 92 (1937).
Ssgr (i allm. till 2): RELEGATIONS-BESLUT. —
-STRAFF.
1) (numera bl. ngn gg i fråga om ä. förh.) till 1: förvisningsstraff, deportationsstraff. Såväl i lagstiftning som praxis förekommo .. (i stadslagarna) relegationsstraff. Minnesskr1734Lag 2: 815 (1934).
-TID. tid varunder ngn gm relegation är förvisad från en läroanstalt. Svanberg RedLefn. 98 (1882). —
