REPAREBANA re3pare~ba2na l. REPARBANA re3par~, r. l. f.; best. -an; pl. -or; förr äv. REPAREBAN l. REPARBAN l. REPERBAN l. REPAREBANE, r. l. m. l. f.; best. -en; pl. -er.
[jfr d. reberbane, nor. reperbane; av mlt. rēperbane (lt. reeperbahn, holl. reeperbaan), ssg med rēper, repslagare (motsv. isl. reipari), till rēp (se REP, sbst.1). — Jfr REP-BANA(under REP, sbst.1 ssgr)]
repslagarbana; numera bl. ngn gg, i skildring av ä. förh. l. ss. lokal- l. platsbenämning. 2SthmTb. 4: 102(1570). Allehanda slags tågvärke .., som i cronans reparebana tilvärkas. 2RA 3: 1147(1734). Repslagerierna .. bestå hufvudsakligen af reparbanan och tjärhuset. UB 7: 334(1874). Inom varvsområdet i Karlskrona märkas den gamla reparebanan. Näsström SvFunkt. 34(1930).
Ssg: REPAREBANE- l. REPAREBANS-MÄSTARE. (numera bl. ngn gg, i skildring av ä. förh.) titel för person som förestod en repslagarbana. Repparebahnsmästaren i Norköping. RP 4: 113(1634). SvFlH 2: 102(1943).
Anm. Förleden repare-, med bet. ”repslagare”, föreligger sannol. äv. i (de i sg. best. föreliggande) ssgrna repare-gatan, ”repslagargatan”, o. repare-svären, svärfadern (l. svågern) till repslagaren, i följ. ex.: På Reperegattun. 2SthmTb. 4: 23(1569). Lasse nyleni(n)ge .. repar(e) swär(e)n. SthmSkotteb. 1560, s. 170.
