REVOKABEL rev1ωka4bel l. re1-, l. -ok-, adj. -ble, -bla.
Ordformer
(förr äv. -voc-)
Etymologi
[jfr eng. revocable, fr. révocable; av lat. revocabilis, till revocare (se REVOCERA)]
(i fackspr.) motsv. REVOCERA 1, 3: som kan återkallas; företrädesvis statsv. om mandat o. d.; jfr REVOKATION 1. Andersson(1845). Mandatet (för svenska riksdagsmän) är hvarken imperativt eller revokabelt i förhållande till de väljande. Reuterskiöld Grundlag. 428(1925).
