RIDNING ri3dniŋ2, sbst.2 (sbst.1 se sp. 1718), r. l. f.
Etymologi
[etymologiskt identiskt med d. rining, vbalsbst. till ri, tråckla, av lt. ri(g)en, sy med lösa stygn, tråckla (mlt. rīgen, rada, upprada), motsv. holl. rijgen, träda upp på snöre, tråckla, fht. rīhan, sy ihop, fläta (se REDGARN)]
(numera föga br.) sjöt. söm med långa, glesa stygn i segelduk o. d. Ridning .. har 12 à 15 stygn på foten. Frick o. Trolle 100 (1872).
