SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1959  
ROUGE 4ʃ l. med mer l. mindre genuint fr. uttal, r. l. n.; best. -en resp. -et; pl. (om olika slag av rouge) -er.
Etymologi
[av fr. rouge, sbst., rött, röd färg, rött smink m. m., substantivering av rouge, adj., röd, av lat. rubeus, röd, till stammen rub- (se RUBIN, RUBRIK), i avljudsförh. till RÖD]
rött kosmetiskt medel i pasta- l. pulverform. Ekbohrn (1868). Hon lade mera rouge på kinderna. Sörman AdRevb. 134 (1929). (Hon) log med läppar från vilka hon hade bitit bort rougen. Edqvist AngelTer. 272 (1953).
Spoiler title
Spoiler content