SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1959  
RUGGLIG l. RUGGLOT, adj.
Ordformer
(rugglot c. 1670 (i hskr. fr. c. 1725). ruglot 15581640. rugligit, n. sg. 1755)
Etymologi
[jfr sv. dial. rugglot, rugglug, lurvig, rugglig, räfflad, samt ruggla, ojämnhet på en yta; till RUGG, sbst.2]
(†)
1) = RUGGIG I 5 e β. BrölBesw. 242 (c. 1670; i hskr. fr. c. 1725).
2) = RUGGIG III. G1R 28: 370 (1558). Ty på våra mosar är offta nog sank dy ock vatn, samt tufvor och höga buskar, surtallar ock annat, som giör rugligit ock ojämt. DZHallman (1755) hos Linné Bref I. 6: 371.
Spoiler title
Spoiler content