publicerad: 1963
SA sa4 l. sa4 (vanl. kort), förr äv. TSA, interj.
Ordformer
(sa c. 1670 osv. tsa 1684. za 1861)
Etymologi
[sv. dial. sa (i bet. b); jfr d. sa, holl. sa, tsa, sai, mht. sā, zā (t. sa), eng. sa; åtminstone delvis sannol. av fr. çà, här, hit (äv. använt ss. eggande tillrop m. m.), av lat. ecce hac, se här; jfr Ideforss PrimInterj. 344 ff. (1928)]
interj. använd ss. eggande l. åthutande l. lugnande utrop l. tillrop o. d.; numera nästan bl. fördubblat l. tredubblat l. fyrdubblat; ss. fördubblat l. tredubblat äv. med sammansmältning till ett ord SASA04 l. 44 resp. SASASA104 l. 444 (äv. skrivet sa-sa resp. sa-sa-sa).
a) ss. eggande l. hetsande l. pådrivande l. uppmuntrande tillrop (till djur l. person): skynda på!, raska på!, heja på! o. d.; äv. ss. utrop varigm den talande uppmuntrar sig själv (o. andra) l. uttrycker glädje: välan!, se så!, hurra! o. d.; äv. ss. utrop betecknande den talandes otålighet; numera i sht ss. uppmuntrande l. berömmande tillrop vid idrottstävlingar. Sa, sa, sa, bra, bra, bra (vanligt tillrop vid idrottstävlingar). Men hwar til dock så bredt om Morgonda'n at ropa? / Hwar til sin Syszle-mängd alt på en Tijdh at hopa, / Dhen man är oviss om? Tsa! Lät osz strax der-an! Wexionius Sinn. 3: A 4 a (1684). Sa, sa, jag sliter mej sönder. Sa, sa hwar ästu? Weise 158 (1697; utrop av ursinnig, som söker en fiende; t. orig.: Sa sa). Sasa! I spöken skynden er; / Till bröllops jag er alla ber. ACafKullberg 1: 142 (1816). På alla Contor här nu illumineras, / Reverser med inbördes borgen pingeras, / Sasa-sasa-sasa-. Wadman 1: 97 (1830). Sa, sa, sa, börja nu igen — spela herrar Musik! Almqvist DrJ 133 (1834). Fast han (dvs. en vattenförsäljare i Kairo) väl som förr med munter röst / — ”za-za! za-za!” — kamelen framåt manar / en liten suck sig dock mekaniskt banar / en smygväg ut. Sturzen-Becker 4: 23 (1861). jfr: (Att se) en hejaklack explodera i .. ”sa-sa-sa” -ropande glädje, när det egna lagets center .. placerat läderkulan dallrande i motståndarnas nätmaskor. IdrBl. 1935, nr 32, s. 7. särsk. [jfr motsv. anv. i t.] (†) ss. utrop vid dryckeslag: hej!, skål! Sa! wälkommen här an till oss du Lustige Broder. Stiernhielm o. Columbus (SVS) 18 (1669). Sa, lät Glasen gå rundom. Lucidor (SVS) 38 (c. 1670). Sa! Sa! så mått man Glasen lutha. Därs. 39.
b) ss. åthutning till djur: stå still!, var lugn!, låt bli!, stopp! o. d. Vad nu? åh — så stå still! .. Na — na — sa — sa —. Almqvist Skälln. 12 (1838; till häst). Sasa, nu är det nog sörpladt, håll upp, säger jag! Dens. Lad. 11 (1840; till ko).
c) ss. lugnande tillrop till person. Von Bombert. .. Du (dvs. kapten Puff) bör inte bli ond, du vet att jag är Officer så väl som du. Brukspatron. Sa, sa, sa! Kexél 1: 246 (1789). Hilma. Vi ska' ju skiljas. Fru Tollin. Ah — sa sa! Det säger man, när man är förargad. Men det gör man inte. Geijerstam Aldrig 50 (1891). Sasasa .. Inte kunde du hjälpa att det gick så här. Arnér Egil 97 (1948).
Spoiler title
Spoiler content