[ytterst av lat. salivans (gen. -antis), p. pr. av salivare (se SALIVERA)]
(†) person som undergår kur (för botande av syfilis) med spottdrivande medel (”salivationskur”, ”spottkur”). Fast alle Salivanter klaga: Min Mund, min Mund. Lindestolpe Frans. 91(1713). Uti min lilla byggning vill jag (i egenskap av provinsialläkare) i öfra våningen inrätta sådana rum at jag i dem kan hafva salivanter och andra sjuka. LGumælius(1756) hos Hjelt Medicinalv. 2: 96. En Guldknapp blifwer blek, om en Salivant håller den en half tima i sin hand wid början af curen. Alm(Ld) 1767, s. 38.JOHagström(1785) hos Hjelt Medicinalv. 2: 312. jfr: (En kalv som smorts med kvicksilversalva mot mask) förstod sig ej på, såsom andra Salivanter, at spåtta ut drägeln. SvMerc. 2: 585(1757).
