publicerad: 1964
SAMTLIG sam3tlig2, äv. (numera bl. ngn gg med ålderdomlig prägel) SAMTELIG sam3telig2, adj.; numera företrädesvis i pl. -a; adv. = (†, G1R 10: 49 (1535), Kullin EngGr. 58 (1744), SionSång. 2: 85 (1745; i vers, möjl. adj. pl.)), -A (†, LPetri DialNattw. B 7 b (1562), Schultze Ordb. 3986 (c. 1755)), -E (†, G1R 5: 230 (1528: samtije, sannol. felaktigt för samtlije, möjl. adj. pl.), Svart G1 153 (1561), RARP 9: 294 (1664)), -EN (numera bl. ngn gg med ålderdomlig prägel, G1R 18: 820 (1547), Östergren (1937)), -T (†, Spegel Dagb. 30 (1680), Öman LyrBl. 1: 82 (1857)).
Ordformer
(sam- 1598. samb- 1598 (: sambligen, adv.). sambt- 1612—1652. samp- 1558 (: sampligen, adv.)—1597. sampt- 1535—1691. sampte- 1560—1719. samt- (-mm-) 1562 osv. samte- 1593—1937. -ij- 1528 (: samtije, adv. l. möjl. adj. pl., sannol. felaktigt för samtlije). -leg- 1589 (: sampttleghienn, adv.). -lich- 1587 (: samplichenn, adv.). -lig 1535 (adv.), 1562 (sg. obest.), 1613 (: samptlige, pl.) osv. -ligen (-in), adj. (oböjl.) 1614 (: samptligen Rijkzens Rådh), 1620 (: samptligen Rådedh)—1821 (: Samteligen mine bröder))
Etymologi
[jfr d. samtlig; av mlt. samentlīk, samptlīk, adj. o. adv., samentlīken, sam(p)tlīke(n), adv., l. mht. samentlich, adj. o. adv., samentlīche(n), adv. (ä. t. samentlich, t. sämtlich), till mlt. same(n)t resp. mht. sament (se SAMT, adv.2 o. konj.); i sv. uppträder ordet under 1500-talet företrädesvis ss. adv.]
1) i pl., ss. predikativ l. predikativt attribut l. efterställt attribut, l. (numera bl. ngn gg med ålderdomlig prägel) ss. adv. (jfr 5), betecknande att vad som säges har avs. på alla som nämnts, liktydigt med: tillsammans l. gemensamt l. utan undantag l. samfällt l. (vanl.) alla; jfr SAMT, adv.2 o. konj. I 1. Tager mod oc hierta tiil eder, Värer endräctelighen oc samtije (sannol. felaktigt för samtlije) stoendis aluerlighen oc mandelighen bij medt then som före eder liiff, halss oc välfärd våghe vill. G1R 5: 230 (1528). När vij sampligen til hope komma. VgFmT II. 6—7: 111 (1558). Dhå ginge dhe sampttlige tiill Henrich Insses hws. TbLödöse 69 (1587). Eder sampttligom är nogsampt kunnigtt, för hwadh Orsaak skulldh, att denna Rikzdagh är sammanskrifwen. RARP 2: 3 (1633). Äro wåra wenner .. alle wid en god helso? .. the finna sig samtelig wäl, undantagande min moder. Kullin EngGr. 58 (1744). En .. internationell garanti (av en stats neutralitet) förpliktar icke deltagarne till positiva åtgärder under annat villkor, än att de samtligen komma öfverens därom. Hjärne BlSpörsm. 111 (1883, 1903). Mer och mindre starkt befästade ha de små halländska städerna samtliga varit, skyddade av murar och vallgravar. BygdFolk 1: 325 (1927). — särsk.
a) [jfr ä. t. alle samentlich, t. allsämtlich] i förb. med alla l. allasamman; numera bl. ngn gg i uttr. alla samtliga, allasamman; jfr b slutet, ALL V anm. 2:o (sp. A 955) o. SAMT, adv.2 o. konj. I 1 a. HFinlH 4: 309 (1556). The föllo samptlige allesamman in i hans mening. Svart G1 123 (1561). Swen Bysseskyttere .. lott folckett alle sampteligen begraffwes vdi en graff. HH XIII. 1: 73 (1562). Adt thette Så vdij Saning är, Vndersättie wij alle och samptlige opå begge förhöör wåre Jnsigle. UpplDomb. 3: 153 (1593). Samme dagh blef ock beslutit om Stocholms drengierne, som .. hade slagit på wachten, at the alle skulle samtligen til hopa böte 40 mc. BtSödKultH 12: 67 (1597). Nu tacker alle samtlig Gudh. Ps. 1695, 306: 1. Då reste vi oss alla samtligt, / Och sågo högtidligt på hvarannan. Öman LyrBl. 1: 82 (1857). Svedelius Statsk. 2: 35 (1868).
b) [jfr mlt. samentlīken unde sonderlīken (l. sonders), t. sämtlich und sonderlich] (†) i uttr. (både) samtligen och synnerligen l. samtlig(a) och synnerlig(a) l. synnerligen och samtligen l. så samtligen som synnerligen l. samtligen och (var l. var och en) i synnerhet (för sig) o. d., alla gemensamt o. var för sig, samt o. synnerligen (se SAMT, adv.2 o. konj. I 1 b); jfr d slutet. Tiil thet xvj:de Skole the samptlig och synnerlig vndfly gudz lastering. G1R 10: 49 (1535). RA I. 2: 43 (1561: både samptligen och synnerligen). Wij .. haffwe sampteligen och hwar i sunderhett för sigh intidh widhare kunnedt komme medh samme saack änn såsom här effther fölier. HH XIII. 1: 165 (1564). Görer så mykit som idher menniskiom mögeligit är .. medh lärdom, förmaning och straff, samtliga och synnerligha. PErici Musæus 1: 162 b (1582). RA I. 3: 89 (1593: samptligen och i synderhet). Därs. 4: 799 (1598: synnerligen och samptligen). Alle Ständerne sampttligen och huartt och ett i synderheett. AOxenstierna 2: 37 (1612). Eder Ährew: Wyrdige; Högh och Wällärde Herrer, Så sambtligen som synnerligen Till all ähra, Wänsk: och tienst alletijdh öffwerbödigh. VDAkt. 1651, nr 229. Såsom vij samptelige och synnerligen om Eders Kongl. Maij:tz serdeles nåde emot vårt ståndh äro försäkradhe. RARP 9: 294 (1664). — särsk. i förb. med alla (jfr a); äv. i uttr. alla samtligen och var (för sig) synnerligen l. var och en för sig och alla samtlig. När .. (ryttarna) musteredhe äre, schole the alle sampteligen och hwar synnerligen loffwe .., att (osv.). HH XIII. 1: 118 (1564). Wij alle sampteligen, och hwar för sigh synnerligen. Därs. 129. (Sveriges fiender) Ha hvar ok en för sig ok alle samtlig rönt, / At Himlen Sveriges Svärd med mycken framgång krönt. SColumbus Vitt. 89 (c. 1678). Jag (dvs. Karl XV) .. förblifwer Eder Gode Herrar och Swenske Män, alle samtligen, samt hwar och en isynnerhet med all Kunglig Nåd och ynnest städse wälbewågen. SFS 1870, nr 2, s. 2.
c) (†) i uttr. antingen samtligen eller synnerligen, antingen alla tillsammans eller var för sig, samtligen eller några i synnerhet, alla tillsammans eller några enskilt. Att thu medt honom, her Måns Johansson, och Axell Erssonn, anthen samptligenn eller synnerligen ther om handle skalt. G1R 18: 820 (1547). Schouten Siam 7 (1675).
d) (†) i fråga om två personer l. två parter l. två företeelser o. d., liktydigt med: tillsammans l. gemensamt l. båda. Svart Ähr. 72 (1560). Iagh måste ju mera fruchta och rädhas Gudh, som macht hafwer, bådhe kropp och siäl samtligen förgöra och fördömma, än them som kroppen allena .. kunna .. plåga. Bureus Warn. A 2 b (1604). (Klockarval) skal skee af Kyrckioherden och Sochnemännerna samtligen. KOF II. 1: 359 (1659); jfr Därs. 3: 160 (1682). Sende Hans Kongl. Maij:tt Landz-Höfdingen Sperling och Öfwersten Kruse in utj Halmstad at the samptligt skulle defendera staden. Spegel Dagb. 30 (1680). — särsk. [jfr b] i uttr. samtliga och uti synnerhet, (båda) tillsammans o. var för sig. Gudh och wårs Herres Jesu Christi fadher, Huilkom iagh E. Hög. Maiest. (dvs. konungen o. drottningen) samptliga och vthi sönnerheet her medh ödmiukeliga och troliga befaler. AAAngermannus FörsprKyrkiost. C 6 b (1587).
e) (†) i fråga om personer som betecknats gm ett kollektivt ord, ss. adv.: gemensamt l. samfällt l. i sin helhet. OxBr. 12: 36 (1620). Thet är Beröm wärdt, om heela Församlingen fijrar the höge Fäster samtligen och tillijka. Schroderus Os. 2: 117 (1635). Intet pass skulle gälla, som icke är underskriffvit aff Regeringen samptligen. RP 6: 56 (1636). Lemnat till Kongl. Hofstaten samtligen Måltids dricka 81 kannor. HovförtärSthm 1740, s. 2594. jfr: Det oaktadt (dvs. trots det intresse som det anländande sällskapet visade för stadens sevärdheter) blef man samtligen hungrig. Almqvist AmH 2: 174 (1840).
f) (†) ss. adv.: övergående i bet.: enhälligt. VadstÄTb. 225 (1596). Blef samptligen beslutit, att (osv.). UppsDP 18/5 1601.
2) ss. attribut före sitt huvudord.
a) i sg. obest.
α) (†) om ngt abstrakt (begäran l. hjälp l. bifall l. närvaro o. d.): allmän l. gemensam l. samfälld; äv. i uttr. med en samtlig hjälp, med allas hjälp, vid samtlig närvarelse, då alla äro närvarande. HSH 9: 53 (1562: med enn samptlig hielp). Thetta .. taal hörde the medh frögd och samptligh bewillielse alle. Schroderus Liv. 642 (1626). Alle (äro icke) tillstädes af Riddereståndet, som till sådan högh saak swara kunna .., the wela thet wedh sampteligh närwarelse ihugkomma. RARP 4: 374 (1650). GotlArk. 1931, s. 60 (1662; om begäran).
β) (mindre br.) med kollektivt huvudord l. om ämne: all. De silfvermedaljer, som buros af samtligt manskap. Nyström NKina 2: 113 (1914). Laboratoriebesked: Laxermedel fanns i samtlig choklad. SvD(A) 1964, nr 110, s. 16 (rubrik).
b) i sg. best.
α) (†) föregånget av gen. l. poss. pron. med syftning på två l. flera personer: gemensam l. samfälld. (Jag, dvs. hertig Karl, har haft all möda ospard) att alle saker her i rijkit så måtte blifwe företagne, regeredhe och föreståndne, att thet måtte lendhe .. wårt samplighe käre fädernesrijke .. till wälfärdh. RA I. 4: 242 (1597). Jag (dvs. G. II A.) hafver .. eder (bådes ensckylte så vel som eders sambtlige) schrivelse bekommit. OxBr. 1: 18 (1612). Medh wår Stadthålleres Borgmestere och Rådz samptlige godtyckio. KalmPriv. 1620, s. 37. The groffva stycker och artillieri, som han hade af ryssen, theras (dvs. svenskars o. polackers) sammtlige fiende, vunnidh och bekommidh. HH 20: 391 (c. 1640). KKD 2: 287 (1718).
β) (numera mindre br.) med kollektivt huvudord: hel l. all; förr äv. föregånget av fristående best. art. Swar på H. K. M:tz betänckiende. .. Oppå samptlige Ridderschapetz, Adelens och Krigzbefelletz wägner underschrifuit. RA II. 2: 255 (1617). Then sambtlige Rijkzens Regeringh. OxBr. 8: 379 (1642). Samtliga dans-sällskapet ordnar sig. Atterbom LÖ 1: 246 (1824). Samtliga ungdomen (i Italien), så snart densamma vuxit från barnskallran, skickades till skolorna. Strinnholm Hist. 3: 824 (1848). Samtliga prästerskapet. IllSvOrdb. (1958).
γ) (numera föga br.) om (geografiskt) område o. d.: hel; förr äv. föregånget av fristående best. art. Menniskans samteliga verld. SvLittFT 1838, sp. 530. Den Isländska tungans forna herravälde öfver det samtliga Skandien. Rydqvist SSL 1: 324 (1852). Därs. 5: 40 (1874).
c) i pl.: alla; förr äv. föregånget av fristående best. art. (Valet av storfurste) kann .. inthett bestondh .. hafua, aldenstundh dhe förnempste Rysche herrer och samptlige Bayorer stå dher emoott. OxBr. 5: 36 (1613). Hafva icke de samtlige (till fåglar förvandlade) prinsarne .. (inom ett år) skjortor på sig — då är det försent. Almqvist Herm. 30 (1833). Med undantag av breven och Sokrates' försvarstal .. är samtliga verk av Platon skrivna i dialogform. Aspelin TankVäg. 1: 87 (1958).
3) i pl., i substantivisk anv.: alla. SynodA 1: 189 (1695). Medan ännu samteliga af bägge Könen tilstädes woro, androg Kyrkoherden än ytterligare (osv.). KulturbVg. 1: 157 (1778). Det föreföll som om de oändliga raderna av hus hade på en gång tillverkats .. av något slags rullande maskineri. .. Samtliga hade de tre våningar i orappat tegel. Hallström Händ. 31 (1927). jfr (†): Af min hustros (brev) förnimmer iag .. att Syst. Anna Gretha med hehla husholdningen wore lyckligen anländ. Jag önskar därtill lycka, och beder min wördsamma tienst hoos samtlig måtte anmählas. JCederhielm (1707) i KKD 6: 42.
4) (†) i n. sg. best., i substantivisk anv.: hel. Det samtliga är hos .. (den italienske författaren Metastasio) ofta underligt, utan att vara underbart. Rydqvist i 2SAH 12: 446 (1827). Dens. Resa 287 (1838).
5) ss. adv. (jfr 1) i vissa numera obrukliga anv.
a) i förb. med prep. med, betecknande att ngn l. ngt nämnes jämte l. förutom ngn l. ngt: tillsammans l. tillika (med ngn l. ngt); jfr d o. SAMT, adv.2 o. konj. I 2 a. Drotning Katherinas .. Lekamen, är ock nu hijt fordrat til thenne Begraffning sampteligen medh sin hiertans käre Herre, .. Konung Götstaf til at hwilas. Svart Ähr. 72 (1560). Screff Konungen samptlige medh Rådet alla landzendar till i Rijket. Dens. G1 153 (1561). Wallqvist EcclSaml. 5—8: 596 (1619).
b) också; jfr SAMT, adv.2 o. konj. I 3. När hårdnackade syndare .. genom hans (dvs. en prästs) tienst bliffua omwende, hwilket endoch thet är Gudz nådiga gerning genom predicoämbetit, likwäl är thet samptligen Prestens synnerlige heder. Baazius Upp. E 4 b (1629).
c) betecknande att en framställning är sammanhängande l. utgör ett avslutat helt: i ett sammanhang l. i sin helhet. Alt thetta talet (dvs. Kristi tal vid nattvardens instiftande) haffuer .. folgs åt, och waret samtligha talat för än Apostlarna åto. LPetri DialNattw. B 7 b (1562).
d) övergående i prepositionell anv.: tillsammans med l. tillika med l. jämte; jfr a o. SAMT, adv.2 o. konj. II 1. Thenn prestagårdh Som iagh vidh Boandis ähr Samptligenn all Socknen är Brennt Två gångher. Svedenfors Gränsb. 1: 53 (i handl. fr. 1569).
e) övergående i konjunktionell anv., i uttr. samtligen — och, både — och; jfr SAMT, adv.2 o. konj. II 5. Sylvanus stadgade, at en wijs .. leekman, skulle samptligen haffua bekymmer om Gudz försambling, och döma emellan Presters klagomål. Baazius Upp. F 4 b (1629).
Avledn.: SAMTLIGHET, r. l. f. (numera föga br.) till 1—3: totalitet; helhet; sammanfattning; äv. i uttr. ngts samtlighet, ngt i dess helhet, ngras samtlighet, ngra ss. en enhet. Biberg 1: 329 (c. 1820). Homiletikens princip blir .. att så inrätta ordet, att det genomgriper menniskosjälens samtlighet, för att wäcka och lifwa tron. SvLittFT 1838, sp. 418. Det war helsosamt för kyrkans utweckling, att från Apostlarnes samtlighet en krets af objectiva öfwerlemningar rörande Christi historia utan egendomlig stämpel kunde utgå. Melin JesuL 2: 231 (1843). Enär samtligheten af psykiska fakta icke bildar ett sammanhängande helt på samma sätt som de fysiska. Rein Psyk. 2: 16 (1891). Det existerar intet förutseende, som behärskar samtligheten af omständigheterna i denna värld. Quennerstedt C12 1: 94 (1916).
Spoiler title
Spoiler content