SANSPAREILLE, r. l. f.; anträffat bl. i pl. -er.
Etymologi
[jfr t. sanspareil, (lättare) kamlott; av fr. sans pareil(le), utan like, makalös, av sans, utan (jfr SANS ATOUT), o. pareil (f. pareille), liknande, like (se NONPAREIL)]
(†) om ett slags finare sidentyg. Vidare, förbiudas Brocader så få wj in Triumphanter, förbiudas de, så få wj Sanspareiller och så bort åt. SedolärMercur. 2: nr 15, s. 7 (1731).
