SAPONIN sap1oni4n l. -ωn-, n.; best. -et; pl. -er.
Etymologi
[jfr t. o. eng. saponin, fr. saponine; bildat till lat. sapo, såpa (gen. -ōnis) (se SÅPA, sbst.) med den i kemiska ämnesnamn vanliga ändelsen -in]
kem. skumbildande ämne (glykosid av steroid- l. triterpentyp) som kan framställas ur såpört o. som användes bl. a. ss. tvättmedel o. skumsläckningsmedel. Berzelius Kemi 5: 757(1828). På grund af sin höga halt saponin gifver Qvillayabark utdragen med vatten en tjockflytande och skummande lösning, som kan användas i stället för tvål och såpa. (Ekenberg o.) Landin 745 (1894). Skummet vid sjöstränder, åar o. d. förorsakas antagligen av små mängder saponin, som utlösts ur vattenväxter. Bolin LevLivKem. 76(1931). Saponin .. användes i vissa fall .. till klister och appretur. Simmons Jönsson 442(1935).
Ssgr (kem.): SAPONIN-HALT, r. l. m. (ngts) halt av saponin. Simmons Jönsson 517(1935). —
