SATUREJA sat1uräj4a l. -ɯr-, äv. 1032, r. l. f.; best. -an.
Etymologi
[fsv. säteria; jfr fd. satheriæ, d. saturej, mlt. satureye, mht. saterje, t. saturei, feng. o. meng. satureie; av lat. satureia, av ovisst urspr. — Jfr SAVER, sbst.2]
(numera mindre br.) bot. växt av släktet Satureja Lin., kyndel; särsk. om arten Satureja hortensis Lin., sommarkyndel. Satureia, thet är wild Timian. BOlavi 53 a (1578). Satureja och poleja give oss hugnad och hälsovinst. Karlfeldt Hösth. 115 (1927). Kjellin (1927).
