SCHACKEL ʃak4el, r. l. m. (WoJ (1891) osv.), äv. n. (Klint(1906), TeknOrdb. 1: 748(1951)); best. -n resp. schacklet; pl. schacklar (WoJ (1891) osv.) resp. =, äv. (föga br.) -s (äv. att hänföra till sg. schackels, VaruhbTulltaxa 1: 517(1931)) ((†) schacklor GHT 1905,nr 215 B, s. 3); äv. (föga br.) SCHACKELS ʃak4els, r.; pl. = (se ovan).
Ordformer
(schackel (sha-, sja-) 1836 osv. schackels, sg. 1913—1949. schackels, pl. 1931. schaklar, pl. 1931. sjaklor, pl. 1905)
Etymologi
[jfr d. sjækkel, nor. sjakkel, t. schäkel, schakel; av eng. shackle, boja, länk, bygel, schackel m. m., av feng. sceacul, boja, etymologiskt identiskt med SKAKEL.— Jfr SCHACKLA]
1) i sht sjöt. till hopfästning av olika föremål använd U- l. lyrformad bygel som slutes gm att en bult trädes igenom de båda skänklarna o. skruvas fast l. förses med en (sax)-sprint; jfr KLAM 2. Undersegels-skothornen skola förses med lekare-kous eller shackel. Platen Glascock 1: 241(1836). På en af nockarne .. borras .. ett hål, i hvilket en jernring eller schackel sättes, för att deri fastgöra en väl stroppad boj. Oxenstierna Vanderdecken 57(1865). Stagseglen firas och det gnisslar ilsket i sjaklorna, när de glida utför wiren. GHT 1905, nr 215 B, s. 3. På tredje dagens afton sprang en shackel och hela ankarsättningen gick till botten. Barthel Sill 128(1929). (Sveplinan) är med en schackels fästad vid en meterlång kättingbukt, vars ändar sitter fast i trållämmens akterkant. Hasslöf SvVästkustf. 254(1949). jfr SKRUV-SCHACKELm. fl.
2) [efter motsv. anv. i eng.] (i fackspr.) elektrisk (porslins)isolator i form av en ring med centrumhål o. spår i kanten, avsedd att monteras på bult o. d. Bland övriga hithörande artiklar (dvs. isolatorer o. d.) må nämnas .. knoppar (schackels) med ett genomgående, vanligen icke gängat hål. VaruhbTulltaxa 1: 517(1931).
Ssgr (till 1; i sht sjöt.): SCHACKEL-BULT. bult som trädes igenom skänklarna på schackel. Klint(1906). —
