[av t. schustern, vara skomakare, fuska, få l. ha jan, satsa l. punga ut med pengar, sända (ngn) än hit än dit, avledn. av schuster (se SCHUSTER)]
(†)
1) ss. beteckning för att ngn gör penninginvesteringar o. d.; anträffat bl. i uttr. schustra med ngt, investera l. satsa ngt än här än där, spekulera med ngt. I våra dagar skulle .. (en engelsk affärsman som förf. träffade år 1808) om han ännu lefde, hafva mycket penningar uti kanal- och jernvägsaktier, samt skjustra mycket med dem. Wingård Minn. 5: 54(1847).
2) i uttr. schustra med ngn, sända l. kommendera ngn än hit än dit på olika uppdrag o. d. (Jag) har icke så sällan tänkt på min lycka att komma väl ifrån de särdeles smickrande schustringarna med mig som en välbeställd Adjutant, hvartill jag länge syntes vara dömd. Wingård Minn. 3: 184(1846). Carl Johan hade schustrat fram och tillbaka med (sina underbefälhavare) Tschernychef och Tettenborn, hvarvid de vunnit stor ära och många utmärkelser. Därs. 11: 28(1849).
3) fatta än ett beslut, än ett annat som går stick i stäv däremot. Att taga ett beslut för och ett beslut emot, hvilket i dagligt tal kallas att schustra. AdP 1844—45, 9: 524.
SAOB
