publicerad: 1965
SCHVUNG ʃvuŋ4, äv. svuŋ4, r. l. m.; best. -en.
Ordformer
(schvung (schw-) c. 1825 osv. svung (sw-) 1900—1949)
Etymologi
1) (†) kringilande l. kringflygande; anträffat bl. oeg. l. bildl., i fråga om inbillning. Frukten af denna fantasiens mystik (hos nyromantiken) blef endast den, att inbillningen, genom sin häftiga flygt och schwung i tankens öde regioner, sattes i en hetsig brand. Törneros (SVS) 4: 49 (1825).
a) i fråga om (i sht svängande l. pendlande) rörelse: fart, spänst, snärt, kläm. SDS 1896, nr 550, s. 3. Den schwung, med hvilken .. (talgoxen som suttit stilla en stund) ger sig ut på ströftåg igen, är sevärd. Gellerstedt Hult 64 (1900, 1906). Ryttarens hjälper skola (vid spansk trav) .. vara så omärkbara som möjligt, utan vidlyftiga rörelser af öfverlif och ben; hästen skall utveckla högsta grad af ”schvung” i bakbenens tramp, utan spänning. 2NF 29: 541 (1919). (Släggkastaren) hade alldeles förlorat schwungen och släppte släggan ibland för tidigt, ibland för sent. IdrBl. 1924, nr 86, s. 3. Jelena hade inte förut vetat att Igor dansade, och med vilken schvung. Stiernstedt Spegl. 336 (1936). Hindren, som visserligen ej äro så värst höga, tagas (av ryttarna) med utomordentlig schwung. Cronquist Ekipage 153 (1952).
b) allmännare: fart l. kraft l. liv (se d. o. I 9 a, b) l. livfullhet l. livlighet l. kläm l. fläkt (se FLÄKT, sbst.1 2 a) l. flykt o. d.; särsk. dels om (elegant) livfullhet l. flykt o. d. i muntlig l. skriftlig framställning l. i bildande konst, dels om spänstig rytm l. kläm i (dans)musik; stundom äv. övergående i bet.: patos l. hänförelse l. entusiasm. CVAStrandberg 2: 351 (1865). Han sjöng med lif och schwung. Nordensvan Figge 65 (1885). Icke ens i .. (de i en salong konverserande herrarnas o. damernas) utrop och skrik fans det något lif, någon schwung, och i sjelfva tadlet och klandret var det aldrig någon passionerad känsla af indignation eller vrede, som gaf sig luft. Almkvist Turgenjef 9: 170 (1887). Kan man se något lefnadsgladare än den schwung, med hvilken dessa morska tallar höja sina smäckra spiror upp öfver småskogens dunkel. TurÅ 1899, s. 374. (Politiker o. statsmän i Sydamerika) äro alla så ädla, att när man läser eller hör dem, skäms man ordentligt för den gamla världen här. Ingen .. schwung, ingen eld mot vad de ha! Hallström Händ. 176 (1927). Hon hade i sin ungdom bott i Wien och hade den rätta schwungen i sin dansmusik. Bonde Sant 124 (1934). Barnen har Jakobs dröm i läxa. Den duktigaste pojken i klassen får berätta. Han gör det med schvung och fantasi. Palmborg SvårhBarn 93 (1935). Konstnärinnan .. tecknar figurerna (på ett applikationsbroderi) med schwung och öm förståelse, och det är inte att missta sig på, hur fantastiskt roligt hon måste haft under arbetets gång. Form 1947, s. 6. särsk. (numera knappast br.) ss. beteckning för (livfullt) elegant o. imposant uppträdande l. dyl. Kröningsprocessionen den 3 Maj (1860) var utmärkt praktfull och imposant .. i följd af konungens egen konstnärssmak och skönhetssinne, kungliga schwung och slöseri. Hellberg Samtida 9: 189 (1873).
Ssgr: (2 a) SCHVUNG-FIGUR. (mera tillf.) vid konståkning på skridsko: figur utförd l. avsedd att utföras (med kroppen starkt lutande) på ett sätt som ger intryck av schvung. NordIdrL 1901, s. 54. —
(2 a, b) -FULL. [jfr t. schvungvoll] som är fylld l. kännetecknas av schvung. SvD(A) 1919, nr 146, s. 3 (om fotbollsmatch). (Kavaljeren) lyfte just Hilda .. i en taktfast och schvungfull hambo. Thordeman RoslMel. 81 (1937). särsk. i vissa till 2 b hörande anv.
a) om (stil o. d. i) muntlig l. skriftlig framställning l. bildande konst l. konsthantverk l. dyl. l. om alster av sådan framställning osv.: som det är liv o. rörelse l. fläkt l. flykt över, klatschig (stundom äv. övergående i bet.: fylld av patos l. hänförd l. entusiastisk); äv. ss. adv. Akanthusrankan har (under rokokon) ej längre några schwungfulla spiraler, utan följer i långa, smala linier ramens konturer eller blir musselartadt förstelnad. Hahr ArkitH 454 (1902). (Th. Roosevelts bok ”Ett verksamt liv”) inledes av en patriotisk krigsfanfar, som .. höjer sig till schwungfulla dityramber över flotta och armé. Lidforss OndMakt. 113 (1909). I den s. k. röda kammaren (på Skogaholm) .. blottades ett schwungfullt målat tak. Fatab. 1932, s. 203. Strandhatt, färgrik, schwungfull och elegant. SvD(A) 1938, nr 143, s. 5 (i annons). Förf:s stil är klar och schvungfull. KyrkohÅ 1937, s. 312.
b) om författare, konstnär o. d.: som skriver l. målar osv. med schvung. Böök 1Ess. 117 (1913; om målare). 3NF 13: 660 (1930; om författare).
Avledn.: schvungfullhet, r. l. f. egenskapen att vara schvungfull, schvung; särsk.: livfullhet o. d. 2Saml. 35: 76 (1914; i fråga om litterär stil). Kihlman SvNutDiktFinl. 128 (1928).
Avledn. (till 2): SCHVUNGIG, adj. (i sht ngt vard.) som utmärkes av schvung, schvungfull.
a) till 2 a; särsk. dels om gest: yvig l. vid, dels ss. adv.: med schvung. Bergman JoH 73 (1926; om gest). Sedan kastar .. (släggkastaren) präktigt, tryggt, schwungigt, fullt — mellan 50 och 55. Tegnér Stadion 155 (1938).
b) till 2 b; särsk. = schvung-full a. En vid schwungig hatt, som tronade käckt öfver en vårdad lugg. Angered-Strandberg Prär. 8 (1898). (Han) skildrade .. i mustiga och schwungiga drag sin senaste utlandsresa. Mörne KlasK 102 (1923).
Avledn. (i sht ngt vard.): schvungighet, r. l. f. egenskapen att vara schvungig, schvung. Östergren (1938).
SAOB
Spoiler title
Spoiler content