publicerad: 1965
SEGERSAM, adj. -samme, -samma; superl. -sammast (Nordencrantz Arc. 288 (1730), Dalin Arg. 2: 12 (1734, 1754)). adv. -T (Brask Pufendorf Hist. 317 (1680), Dalin (1854)).
Ordformer
(seger- (-är-) 1541—1872. säger- 1582—1691. — n. sg. o. adv.: -sampt 1672—1680. -samt 1700—1854)
Etymologi
a) = SEGER-RIK a; äv. i uttr. segersam inridare, triumfator. (I striden mot Sigismund) gick H. K. M. (dvs. K. IX) genom Gudz försyn så sakena igenom, at H. M. bleff en seghersam Herre. PJAngermannus Tröstskr. E 1 b (1622). (Lat.) Triumphator .. (sv.) Seghersam Inrijdare. Linc. Kkkk 1 b (1640). Gyllenborg Andr. D 1 b (1723; om stat). ASScF II. 1: 295 (1842, 1847; om här).
b) = SEGER-RIK b; äv. (om vapen) övergående i bet.: segerbringande. Vish. 10: 20 (Bib. 1541; om hand). Krijghet .. är .. fördt medh segersam wapn, vthi fiendens egne länder. BönFastedFörordn. 10/4 1644, s. 2 a. Swerdet (som dvärgarna skulle smida) .. skulle .. bijta äfwen så wel på Järn och Sten som Kläde: och wara segersampt i krig och enwigzkamp, för then som thet bore. Verelius Herv. 38 (1672; fvn. orig.: filge sigur i orostom oc einvigom). Stiernman Riksd. 1809 (1680; om arm). Konung Carl XII:s segersamma wapen .. lockade den Swenska ungdomen till wärjan. HSH 26: 303 (c. 1762). Afzelius Sag. 2: 86 (1840).
c) = SEGER-RIK c; äv. om fred: som är resultat av seger; äv. (om intåg o. d.): som utgör triumf(tåg), triumfatorisk. (Lat.) Triumphatus .. (sv.) Seghersam inrijdning. Linc. Kkkk 1 b (1640). MStenbock (1712) hos Loenbom Stenbock 3: 316 (om fred). Wahnen at wara högmodig kan hos en nation förorsakas af monga och segersamma krig. Rydelius Förn. 208 (1722, 1737). Jephtah dotter .. talar om sin faders segersamma återkomst från striden med Ammons barn. Kolmodin QvSp. 1: 258 (1732). (Gudleker) kände .. hos sig en lust at hielpa sin Wän, som stridde så segersamt för hans förswar (mot vikingarna). Mörk Ad. 1: 116 (1743). Dalin (1854; ss. adv.).
d) om tid, = SEGER-RIK d. Wij (dvs. rikets råd) wele .. wara .. (G. I:s) Macht och Wilie altijdh vndergiffne och vnderdånige, Önskandes hans Kon. M. aff Gudh then Aldrahögste, många Segärsamma och lyckosalighe Daghar och Åhr. Tegel G1 1: 70 (1622). Brenner Dikt. 1: Föret. 2 (1713).
α) motsv. a, = SEGER-RIK f α. Thet är wår ewigha .. frögd .. at .. (Kristus) genom sijn .. vpståndelse så härligh återkommer, såsom en säghersam Konung, öffuer syndena, dödhen, dieffuulen och heluitit. PErici Musæus 2: 3 b (1582). O Jesu, Tu all macht och starckhet eger, / Gör tu osz segersamma i tin Seger, / At wi må siunga tig Hallelujah. Lybecker 202 (c. 1715). Borg Luther 1: 48 (1753; om Kristus).
β) motsv. b, = SEGER-RIK f β; äv. om uppsyn l. dyl.: som tillhör l. är utmärkande för segrare. Hoon (dvs. bruden) hafwer och med segersam hand uthi stridene dämpat / Wärr (l. möjl. att läsa Märr, dvs. mer) än wapnade Män the många begiärelses andar. BrölBesw. 509 (c. 1670). I dag mond I (dvs. dödsrikets representanter) jw see (hos den uppståndne Kristus), med ängslan uthan ända / .. Den blixte-lijka Syn, den Segersamme Hyy, / För hwilken all Ehr hoop mond skälfwand unnan skyy. Lillienstedt Christus C 2 a (1694).
γ) motsv. c, = SEGER-RIK f γ. Giff oss iw j all frestelse, en segersam och gladeligh vthgång. PErici Musæus 5: 170 b (1582). Porthan BrCalonius 374 (1797; ss. adv.).
Avledn. (†): SEGERSAMLIG l. SEGERSAMLIGA l. SEGERSAMLIGEN, adv. (-sambliga 1700. -samligen 1586—1690. -sammeligh 1626) segerrikt (se seger-rik c); äv.: i triumf; jfr segersam c. (Gud har) vthgutit så wijdha, / Sin Anda öffuer tigh (dvs. G. II A.), / At tu kan manligh strijdha, / Och Segersammeligh. PolitVis. 261 (1626). (Sv.) segersambliga komma, inrijda .. (lat.) triumpho. Hamb. (1700). särsk. mer l. mindre bildl., motsv. seger-rik f γ, segersam e γ. ASimonis SiälÖrt. K 4 b (1586).
SAOB
Spoiler title
Spoiler content