SEIGNEURI sän1jœri4 l. sen1-, l. -jör-, n.; best. -et; pl. -er.
Etymologi
[jfr t. seigneurie, eng. seigneury, seigneurie; av fr. seigneurie, avledn. av seigneur (se SEIGNEUR]
om det område l. gods över vilket en fransk seigneur rådde i ä. tid l. om sammanfattningen av en sådan seigneurs rättigheter; förr äv. allmännare: adelsgods, herresäte, herrgård o. d. En herre satt, af gammal adel, / .. Uppå sitt seigneurie i frid. Stenhammar 136 (1795). Cathrineberg, några mil norr om Carlstad, är ett seigneuri. Unge Prom. 1: 106 (1831). 2NF 24: 1483 (1916; om ä. franska förh.).
