[jfr t. sepulkral, eng. sepulchral, fr. sépulcral; av lat. sepulcralis, till sepulcrum, grav, till sepelire, begrava, rotbesläktat med sanskr. saparyati, ärar, sapati, ärar, tjänar, o. gr. ἕπω, sysslar med]
(i sht i fackspr.) som hör till l. kännetecknar l. har samband med begravning l. grav(ar). Mest af alla (fornlämningar) hafwa sepulchrale och kyrkornas monumenter fordom warit tagne under hägn. Iduna 5: 112(1814). Det synes vara uteslutet att vi för kryptkolonnerna (i Lunds domkyrka) kunna förutsätta andra än sepulkrala motiv. Fornv. 1926, s. 140. För den som känner de sepulkrala sedvänjornas konservatism, är (osv.). Rig 1954, s. 45.
Ssgr (i sht i fackspr.): SEPULKRAL-POESI. poesi som har anknytning till begravning(ar) l. som förekommer på gravvårdar. Rig 1935, s. 44. —
