SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1967  
SIEUR, m.; pl. -s (VRP 19/12 1730).
Ordformer
(sieur 17071791. sjeur 1784)
Etymologi
[av fr. sieur, sidoform till sire (se SIRE)]
(†) herr(e); dels ss. titel framför namn (särsk. i fråga om person med jämförelsevis låg samhällsställning): herr, dels försmädligt l. ironiskt: herre (se d. o. 3 c). Wachtmästaren Sieur Herman Molleur. VDAkt. 1709, nr 79 (1707). Fältskiärsgesällen sieur Friedrich August Grunsis. VRP 15/12 1730. (Jag) nödgades .. bedia sieur Molin, at i min frånwahro predika wid Löfsta bruk. SWestbeck (1734) i KyrkohÅ 1906, s. 177. (Intet kan berömmas eller lastas utan att) straxt en liten sieur eller dame är färdig at Grina til ett Om, et Men. Thorild (SVS) 3: 100 (1791). jfr: Drabanten S:r Samuel Lindz Hust(r)o. BoupptSthm 1686, s. 1142 a; jfr SEIGNEUR.
Spoiler title
Spoiler content