SIFONO- sifon1o- l. -å1n-, l. -on1ω- osv., äv. 100—.
Etymologi
[liksom t., eng., fr. o. nylat. siphono- av gr. σιφωνο-, ssgsform till σίφων (se SIFON)]
ss. förled i ssgr betecknande ngt som utmärkes av en rörliknande bildning.
Ssgr: SIFONO-FOR -få4r, r.; best. -en; pl. -er. (äv. -phor) [jfr t. o. eng. siphonophore, fr. siphonophores, pl.; av nylat. siphonophora, n. pl., beteckning på ordningen rörmaneter; senare leden av gr. φορός (se semafor)] zool. rörmanet l. koloni av rörmaneter; ofta i pl., om ordningen Siphonophora. Andersson Cornish 2: 379 (1904). 2NF 25: 414 (1916; i pl., om ordningen). Bidevindseglaren .. är .. en koloni av djur, en s. k. siphonophor, där varje djur i kolonien är utbildad för uteslutande en viss uppgift. Eriksson HavLiv. 267 (1926). —
-GAM—4. [jfr t. siphonogame, eng. siphonogam, nylat. siphonogamæ, pl.; med syftning på fanerogamernas pollenslangar] bot. fanerogam; oftast i pl., sammanfattande. 2NF 7: 1366 (1907; i pl.).
