SINDON sindå4n, r. l. f. (Dalin(1871) osv.) l. n. (Rydberg, osv.); best. -en resp. -et.
Etymologi
[jfr t., eng. o. fr. sindon o. lat. sindon; av gr. σινδών, fint (indiskt) linnetyg, av orientaliskt urspr. — Jfr SINDAL]
(om förh. under antiken) ett slags fint (indiskt) bomulls- l. linnetyg. Melin 2: 804(1853). Hermione var klädd i en snöhvit kiton af egyptiskt sindon, fästad med en agraff öfver venstra skuldran. Rydberg Ath. 99(1859).
SAOB
