SITTER sit4er, n.; best. sittret.
Etymologi
[jfr d. sitr, t. zitter, båda i bet.: bävning l. darrning; vbalsbst. till SITTRA, v.]
motsv. SITTRA, v. 2: sittrande; särsk. i fråga om bäck: porlande. Den spröda barnrösten gick över i en fast och fyllig altstämma med mycket av skogarnas sus och något av bäckens sitter. Hasselblad BergslFlyddT 67 (1927).
SAOB
