SJUD ʃɯ4d, n.; best. -et.
Etymologi
[jfr dan. o. nor. syd; vbalsbst. till SJUDA]
sjudande, sjudning; äv. konkret, om (ljudet av) ngt som sjuder l. skum o. d. som bildas när ngt sjuder; särsk. motsv. SJUDA 1, 2 (b). I dalen .. kryper kvällsdimmorna som sjudet i en jättegryta. Aronson Byar 102 (1937). Bränningarnas sjud. GbgP 1952, nr 80, Bil. s. 1.
SAOB
