SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1969  
SKALLGÅNG skal3~goŋ2, r. l. m.; best. -en; pl. -ar (VetAH 1741, 2: 13, osv.) ((†) -er 2RARP 7: 255 (1734)).
Etymologi
[ssg av SKALL, sbst.3, o. GÅNG]
1) (numera bl. i skildring av ä. förh.) i fråga om jakt efter villebråd; = SKALL, sbst.3 5 a. Knäppt skallgång, skalljakt med knäppt skall. Drysell 143 (1728). Wid knäpt skallgång. Falk Björnskall 8 (1819). I mellersta Sverige skjutas en mängd Vargar om vintren på luderplatser genom skallgång. Nilsson Fauna 1: 231 (1847). ActaOel. 1: 26 (1924). — särsk. (numera bl. tillf.) konkret, om skallkedja vid drevjakt. Sex skidlöpare ordnades strax att bilda en skallgång. Runeberg (SVS) 3: 65 (1832).
2) jakt efter brottsling l. förrymd l. saknad person l. bortsprunget husdjur o. d., som bedrives av ett uppbåd av personer som (i regel bilda en kedja l. kedjor o. som) systematiskt genomsöka ett område; jfr SKALL, sbst.3 5 b. Anställa, anordna, gå skallgång (efter ngn). Hwasser VSkr. 1: 8 (1852). På hennes enträgna böner kommo dock en mängd menniskor tillsamman, som i ordentlig skallgång gingo ut att söka det borttappade fåret. Thomasson ArbLefn. 9 (1859). (Några) bönder menade att skallgång efter skogstjuven var förspilld så här dags. Moberg Rid 52 (1941). Vid 12-tiden på måndagen inleddes skallgången (efter de försvunna pojkarna) med 15 polismän och 70 frivilliga. SDS 1966, nr 339, s. 11.
3) i allmännare l. oeg. l. bildl. anv. av 1 l. 2.
a) ivrigt jagande l. letande efter ngn l. ngt, jakt o. d.; särsk. i uttr. skallgång efter l. på ngn l. ngt. Astrilds Skall-Gång uppå .. Herr Johan Utterklow(s) .. ock .. Jomfru Ingrid Boij(s) .. Högprydlige Brudlöfts Dag Til Lust framstält uthi hast af Silvano. Lucidor (SVS) 180 (1672). En skuggsida i Poes kritiska verksamhet utgör hans skallgång efter plagiat. Bjurman Poe 96 (1916). (Jag) ringde .. ner till (hotell-)växeln och begärde skallgång på Marc Omberg inom hotellet. Trenter Sjöj. 116 (1966).
b) häftigt (o. högljutt) förföljande l. häftigt angrepp o. d. (i tal l. skrift). Vi (dvs. medlemmar av Lunds studentkår) ha sett opinionslarmet (mot representationsförslagets antagande) öfvergå till formlig skallgång. NDA 1865, nr 301, s. 3. OoB 1931, s. 354.
Anm. I vissa lexika förekommer ordet i en (i övrigt icke uppvisad, möjl. enbart felaktigt etymologiserande) bet.: väg som en skalljakt följer. Sahlstedt (1773). Möller (1807).
Ssgr: (1) SKALLGÅNGS-BONDE. (i skildring av ä. förh.) bonde som deltog l. hade skyldighet att delta i skalljakt. Wägner Lagerlöf 1: 135 (1942). —
(1, 2) -FOLK. folk som deltar i skallgång l. (i fråga om ä. förh.) i skalljakt (särsk. ss. drevfolk). Nylander PojkMets. 166 (1908). —
(1, 2) -KARL. man som deltar i skallgång l. (i fråga om ä. förh.) i skalljakt (särsk. ss. drevkarl). Heidenstam Folkung. 2: 33 (1907). —
(1, 2) -KEDJA. kedja bildad av skallfolket vid skallgång l. (i fråga om ä. förh.) vid skalljakt. Wallquist Doktorn 198 (1935). —
(2) -KÅR. kår som bildats i syfte att hjälpa till att leta efter ngn gm skallgång. Upsala 1949, nr 279, s. 8. —
(1, 2) -MAN. = -karl. Widding Ryttmäst. 201 (1968; om ä. förh.). —
(2) -MANSKAP~02 l. ~20. om sammanfattningen av de i en skallgång deltagande. DN(A) 1964, nr 241, s. 28. —
(1) -MÖTE. (†) = skall-möte. VDAkt. 1739, nr 327. —
(2) -PATRULL. patrull som går skallgång. SvD(A) 1966, nr 156, s. 3. —
(1) -REGEL. (†) i pl., = skall-ordning. Rosenhane PVetA 1805, s. 158. —
(1) -SKYLDIGHET~102, äv. ~200. (i skildring av ä. förh.) = skall-skyldighet. 2NF 38: 339 (1926; om ä. förh.).
Avledn.: SKALLGÅNGARE, m.||ig. (numera bl. tillf.) till 1, 2: person som deltar i skallgång l. (i fråga om ä. förh.) i skalljakt (särsk. ss. drevkarl). Schulthess (1885; om deltagare i skalljakt). Boheman Alarcón TrekHatt. 113 (1900; om deltagare i skallgång efter person). Östergren (1939; angivet ss. sällsynt).
Spoiler title
Spoiler content