SKANDINAVISM skan1dinavis4m l. 0104, r. l. m.; best. -en.
strävan (l. rörelse som arbetar för) att (kulturellt, ekonomiskt o. politiskt) närma de skandinaviska länderna till varandra, skandinavisk enhetssträvan l. enhetsrörelse; företrädesvis om sådan strävan l. rörelse (i sht i studentkretsar) omkr. mitten av 1800-talet; ngn gg äv. om målet för sådan strävan; jfr NORDISM. AB 1845, nr 178, s. 2. 1841, en tid .., då bland annat skandinavismen hägrade såsom ett högt mål i mera vakna och intelligenta studentkretsar. Hagström Herdam. 1: 192 (1897). Till Stockholm afsändes .. (från Danmark år 1697) den kände Jens Juel, en af skandinavismens främsta målsmän under ett tidigare skede af de nordiska folkens lif. SvH 6: 235 (1905). Carlsson (o. Rosén) SvH 2: 383 (1961). jfr: Pseudo-Skandinavism. NordT 1895, s. 112 (1844). — jfr ANTI-, KULTUR-, NY-, STUDENT-, TRESTATS-SKANDINAVISM. —
