publicerad: 1970
SKAPNING ska3pniŋ2, r. l. f. (Falck Und. 39 b (1558: j skapningenne) osv.; m. Dähnert (1784)) ((†) n. Bondepract. D 8 b (1662)); best. -en; pl. -ar.
Etymologi
a) abstr.
α) om handlingen l. förhållandet att ett gudomligt väsen o. d. skapar ngn l. ngt, skapelse (se d. o. 1 a α); äv. konkretare, om enskilt tillfälle då ngn l. ngt skapa(t)s. Wilians frijheet, som Gudh menniskiona j skapningenne giffuit hade. Falck Und. 39 b (1558). (Matematiken) är .. et Guds foster .. i sielfue Skapningen wyrckliga född och framburin. Stiernhielm Arch. A 2 a (1644). Du högsta magt! sad' han (dvs. Atis), är det jag ser Camilla? / .. Dig någon irring vist vid hennes skapning dref; / Du ämnat det til gud, som se'n en dödlig blef. Creutz Vitt. 14 (1761). (Beelsebub säger till helvetets andar: Låt oss försöka) fördrifva, som vi drefvos, / Dess (dvs. jordens) svaga åbor, eller dem förleda / Till vårt förbund: att deras Gud förtörnad / Må hata dem och, ångrande sin skapning, / Förstöra sjelf sitt verk. JGOxenstierna 4: 53 (1815). Schulthess (1885). särsk. i uttr. ny skapning (jfr 2 slutet), oeg. l. bildl., om danande av nytt andligt liv gm Kristi frälsningsverk; jfr SKAPELSE 1 a α γ'. Såsom nu alle .. Jordiske Menniskior .. herkomma uthaf den .. Jordiske Menniskian, altså .. herkomma alle .. Himliske Menniskior uthaf den .. Himliske Menniskian, uthi een ny Skapning, Födelse och Creatur, det som åfwanefter är. Kempe Krigzpersp. 22 (1664).
β) = SKAPELSE 1 a β. Plantans skapning kunna vi ej förklara, denna måtte Gud hafva frambragt. AFSoldan (1850) hos Aho Soldan 165; jfr α. Huru man än resonerar, så blir det alltid en annan sorts skapning naturen undergår än den bibliska. Därs. 217.
b) konkret, om (skapad) varelse; jfr SKAPELSE 1 b. Sigfridi D 1 b (1619). (O. F.) Müller .. tror väl icke at de dölgde Maskkräken (dvs. urdjur o. d.) hvarken gå til Växt eller Djur, men at de gifva alla organiserade Skapningar lif och rörelse. VetAH 1792, s. 91.
2) (utom ss. vbalsbst. till verb sammansatta med SKAPA, t. ex. NY-SKAPNING, numera föga br.) motsv. SKAPA 2 (särsk. 2 a): skapande; jfr SKAPELSE 3 a. Serenius X 2 a (1734). (Hjältedikter) fordra år til sin skapning, år til sin putsning. Ödmann ÅmVetA 1796, s. 28. Ellipsen spelar, inom alla Språk, en högst verksam roll, ej blott i skapningen af meningar, men ock i användningen af ord. AGSilverstolpe Språkl. 21 (1814). Schulthess (1885). särsk. (†) i uttr. ny skapning (jfr 1 a α slutet), omskapning l. omgestaltning. En vis Regering vet .. at gjöra Folket uplyst och dygdigt genom en ny Skapning, som är Upfostringen. Björnståhl Resa 3: 109 (1778).
3) [jfr 1 b] (†) om varelses yttre l. gestalt l. form l. skapnad (se d. o. 1 a); möjl. äv. allmännare, om ngts form l. skapnad (se d. o. 1 b); jfr SKAPELSE 4. Mööbarn får sin skapning then 60 dagen (i moderlivet). BOlavi 160 b (1578). The Tatare äre alla gemeenligha vthi theras skapning medelmåtighe långa doch mykit tiocka. Petreius Beskr. 1: 90 (1614). (Sv.) Skapning, (lat.) formatura. Hamb. (1700).
Ssgr (till 2; †): SKAPNINGS-KRAFT. [jfr t. schöpfungskraft] skaparkraft (se d. o. 2 a). Bergeström IndBref 268 (1770). Den poetiska skapningskraft, varmed (osv.). CGartz (1795) i 3SAH LII. 2: 71. Det är din (dvs. handelns) Skapnings-kraft, som folk till skaror öker. Adlerbeth Poët. 2: 145 (1803). —
Spoiler title
Spoiler content