[fsv. skitna, sv. dial. skit(t)na, sket(t)na; jfr d. skidne, nor. dial. skitna; avledn. av SKITEN]
(numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) smutsa ned (ngn l. ngt); förr äv. refl.: smutsa ner sig. Then som icke kommer på Baanen och Strijdaplatzen, han skitnas intet aff dåmbet. PJGothus Korss E 7 a(1588). Ett tvagit barn sigh snaart åter oreenar och skitnar. Därs. P 8 a. En oreen Sugga skittnar giärna andra medh sigh. Grubb 185(1665). Skittna migh först, och stryk mig sedan .. (säges) När någon haar giordt dhen andra förtreet, och wil sedan sleckias medh dhen offenderade, bedias före, och stryka öfwer medh en Harefooth. Dens. 724.
Särsk. förb. (i vissa trakter, bygdemålsfärgat): SKITNA NED10 4 l. NER4. smutsa ned (ngn l. ngt); äv. utan obj. De e tack vare .. (fågelbordet), som gråtjackarna (dvs. gråsparvarna) skitnar ner så möcke på balkongen. GbgP 1948, nr 110, s. 16.
SAOB
