SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1971  
SKINDEL ʃin3del2 l. ʃin4del, r. l. m.; best. -n; pl. skindlar.
Ordformer
(förr äv. sch-)
Etymologi
[av t. schindel, takspån, spjäla (se SHINGEL)]
(numera föga br.) till spjälkning vid benbrott o. d. använt (urskålat, stoppat) långsmalt stycke av trä l. papp l. läder o. d. (av samma bredd som den skadade lemmen), spjäla, skena. Til armens styrka lades en tjenlig skindel med binda kring brottet. Acrel Chir. 256 (1759). Ett stort antal klädda skindlar. TSjöv. 1905, s. 586.
Ssg (numera föga br.): SKINDEL-KUDDE. ss. skydd mot skavning o. d. mellan spjälkad lem o. skena använd kudde. SamlFörfArméen 5: 629 (1856). FörslReglSjukvFält 1889, s. 196.
Avledn.: SKINDLA, v. [jfr t. schindeln] (†) (medelst skena) spjälka (bruten arm o. d.). Acrel Chir. 255 (1759).
Spoiler title
Spoiler content