SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1973  
SKRALTIG skral3tig2, adj. -are. adv. -T.
Ordformer
(förr äv. skrallt-. -i 1782. -ig 1717 osv. -ug 1669—1864)
Etymologi
[sv. dial. skraltig; till SKRALTA, v.]
(vard.) skraltande (se SKRALTA, v. 1, 2); vanl.: skral (se SKRAL, adj. 1); särsk. dels (i sht om åkdon l. möbel l. redskap o. d.) närmande sig l. övergående i bet.: skranglig (se d. o. 3) l. ranglig l. rankig, dels med tanke på ngns hälsa (se slutet). Leva på en skraltig pension. Det gick skraltigt med framförandet av föredraget. Warandes thenne båt äfenwäl för sin ålder skul, nog skraltug, sölig och otät. Rudbeck Samolad 44 (1701). (Man hör) borta på vägen bullret af en skraltig vagn. Benedictsson Ber. 139 (1883). SErikÅb. 1913, s. 139 (om bryggor). Min (sång-)röst är litet skraltig i dag. Sjöberg Horn Trad. 250 (1928). SvD(B) 1947, nr 292, s. 7 (om böcker med tanke på deras innehåll). ÖgCorr. 1969, nr 218, Bil. s. 1 (om tyska o. engelska). — särsk. motsv. SKRAL, adj. 1 a. Een skrynkioger, skraltuger kiäring. CupVen. C 6 b (1669). (Efter det att frossan gått över) var jag skraltiger hela dagen, men uppe allt emellanåt. Topelius Dagb. 1: 100 (1833). De magra, skraltiga krakarna sadlades. Rosberg Granö Altai 2: 316 (1921). På landsvägen rullade den svartklädda tandlösa gamla Teresa fram på skraltiga ben. Krusenstjerna Pahlen 3: 268 (1931).
Avledn.: SKRALTIGHET, r. l. f. (vard.) om egenskapen l. förhållandet att vara skraltig. Weste FörslSAOB (c. 1815).
Spoiler title
Spoiler content