SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1979  
SLÖDDRAD, p. adj.
Etymologi
[möjl. till samma stam som föreligger i fvn. slyðrast, råka illa ut, o. möjl. i SLÖDDER. — Jfr SLÖDDRIG]
(†) oordnad l. oredig l. dyl.; jfr SLÖDDRIG. En slöddrat och uthan någon redeligh Krijgsordning kanckewijs gående menighet. Sylvius Curtius 641 (1682; lat. orig.: inconditam .. turbam).
Spoiler title
Spoiler content