SLOVA slω3va2 l. slå3va2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE.
Etymologi
[jfr sv. dial. slova, slåva, gå tungt o. långsamt l. vårdslöst, arbeta hårt, slå dank (jfr äv. sv. dial. slåver, slåva, trög o. senfärdig person); av ovisst urspr.]
(i vissa trakter, bygdemålsfärgat) om kläder: vårdslöst l. slarvigt hänga o. slänga (kring ngn l. ngns kropp). Agneta gick omkring och passade upp, lång och spenslig och linhårig med den fula illasittande dräkten ständigt slofvande om de magra höfterna. SD 1916, nr 175, s. 4.
