SMÅTTIG smot3ig2, adj. -are; adv. -T.
Etymologi
[jfr d. småttet; avledn. av SMÅTT, n. sg. av SMÅ, adj.]
smått tilltagen l. tillskuren l. obetydlig l. oväsentlig; småsint, småskuren, småaktig, futtig. (Framtidens kristendom) skall sysselsättas med så allvarliga frågor, att man skall rodna öfver sin hittills .. småttiga syn på .. det religiösa lifvet. Lindberg FramtKrist. 210 (1902). Alla andra landskap synas mig tama och småttiga, snusförnuftigt och näsvist exploaterade, när man jämför dem med den sardinska naturen och dess evighetsperspektiv. Posse Fång. 199 (1931). Denna stillhet, där allt föreföll stort och väsentligt, långt bortom det plottrigas och småttigas värld. Karlzén BlåNov. 249 (1951). I England, i Holland, i Grekland går anfallen (mot monarkin) på person. I England så oridderligt, plumpt och småttigt mot en försvarslös ung dam, att (osv.). Idun 1957, nr 45, s. 3.
Avledn.: SMÅTTIGHET, r. l. f. egenskapen l. förhållandet att vara småttig; i pl. äv. konkretare, dels om utslag av sådan egenskap osv., dels liktydigt med: småsaker, bagateller, oväsentligheter. Denne monark (dvs. G. IV A.), hvars tankar alltid svängde i zigzag mellan höga .. vyer och underliga småttigheter. Bellander Bild. 13 (1914). Hon skulle inte ha fäst sig vid småttigheter, förstorat upp dem som hon nu dagligdags gör. Husmodern 1951, nr 45, s. 24. (Att diskutera olika begrepp om ära) skulle föra mig till småttighet visavi tiden och människorna, till misstro, till kverulans. Lo-Johansson AstrHus 224 (1966).
