SMÖRJEL smœr3jel2, m.; best. -n; pl. -jlar.
Etymologi
[sv. dial. smörjel; sannol. till SMÖRJ l. SMÖRJA, v. (i bet. 9 a), under påverkan av (ord som) LYMMEL o. SLYNGEL]
(numera bl. i vissa trakter, vard. l. bygdemålsfärgat) lymmel, slyngel. Majoren .. brummade förfärligt, när han fick höra, att den smörjeln Herman — ämnade läsa på allvar. Knorring Ståndsp. 1: 166 (1838). Den andre (på kontoret), en lång, .. blek spoling med .. fräck och fånig uppsyn, var en ökänd smörjel. Högberg Frib. 68 (1910).
