publicerad: 1979
SMICKLA l. SMECKLA l. SMEKLA, v. vbalsbst. -ANDE (Eneman Resa 2: 182 (1712)), -ERI (se avledn.), -ING (DiplDal. 2: 62 (1525)); -ARE (se avledn.).
Ordformer
(smeckl- (-chl-) 1626—1718. smeekl- 1594 (: Smeeklere, pl.)—1626 (: smeeklerij). smekl- 1525—1712. smickl- 1637 (: Smicklerij), 1639—1712 (: Smicklarn, sg. best.). smikl- c. 1635 (: Smiklerij))
(†) med obj. l. detta ersättande prep.-adverbial inlett med med: smickra (se d. o. I 1), (smickrande) ställa sig in hos; äv. abs.: vara insmickrande l. inställsam; äv. dels i p. pr. i mer l. mindre adjektivisk anv.: insmickrande l. inställsam l. falsk, dels ss. vbalsbst. -ing övergående i konkretare anv., om smicker(tal) l. bedrägeri. Wij faam inghen sanningh wetha huaske medh budh eller scriffuilzsom wthan lygn och smeklingh. DiplDal. 2: 62 (1525). At smechla och enom til willie tala. Schroderus Liv. 527 (1626). (Det är känt) at the .. altidh medh them smeckle och hålle som närwarande äre. Därs. 557. Smickla (tiszla och taszla) hörer falskom hycklarom .. til. Schroderus Comenius 923 (1639; t. texten: Fuchsschwäntzen). (Ståthållaren o. prestaven) kommo .. inn till sina svenska fångar och medh sina smeklande ordh goffvo tillkenna .. att .. (man nu måste) handla medh hvar andra på godh troo och lofven. HH 20: 385 (c. 1640). Anledning (är) för .. (den turkiske domaren) att smekla med dem (dvs. engelsmännen) och göra dem till viljes, på det han må vinna något genom en tjenst för dem. Eneman Resa 1: 38 (1711). Effter ändat måltid kommer .. (baron) Syltman in och satte sig på en bänck der iag satt smecklandes och hällsandes han mig. ALLewenhaupt i KKD 2: 240 (1718).
Avledn. (†): SMICKLARE, m.//ig. [jfr mlt. smēkeler] om (in)smickrande l. inställsam person, smickrare (se d. o. 1), lismare; äv. om kunglig gunstling l. favorit; jfr smek-unge 2, 3. RA I. 3: 385 (1594). Den hogste Gudh bewara e(rs) f(urstlige) N(åde) for alle falskie smeklere och hinderlistige ögnetienere. Därs. I. 4: 357 (1598). (Därför att Maronea var fullt av macedonier) regerade nu vti staden the Konungzlige smecklare. Schroderus Liv. 699 (1626). ÖB 56 (c. 1712). —
SMICKLERI, n. smickrande (se smickra I 1), smicker; äv. konkret(are), om smickerord l. -tal; äv. övergående i bet.: hyckleri l. skrymteri l. kryperi l. (inställsam) undfallenhet. Så åffta han (dvs. hertig Karl) Kongen (dvs. Sigismund) nämpde, / Då tog han sigh på bryst, / Med list och Edher täcke, / God ord och smeklerij. PolitVis. 240 (1617). (En av etolerna) begynte .. straffa the Athenienser, som fordom woro frijhetenes hägn och förswar, at the nu så genom sitt egne enskilde smecklerij (gentemot romarna), then allgemeene saak och handel stelle vthi wådhe. Schroderus Liv. 490 (1626). Konungens wänner giorde honom så säkran, anten aff oförstånd, eller genom smeeklerij. Därs. 581. (Sv.) Smiklerij .. (t.) Glatte Wort. Schroderus Dict. 79 (c. 1635). Ingen tingh är wänskapenom så myckit emoot, (til meens) som Skrymterij. (smicklerij.). Dens. Comenius 921 (1639).
Spoiler title
Spoiler content