SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1981  
SNÅRE, n., l. SNÅRA?, sbst.2, f.; pl. -er (Hiärne 2Anl. 62 (1702)) l. -or (Hiärne 2Anl. 285 (1706)).
Ordformer
(snåre 1706—c. 1715. snårer, pl. 1702. snåror, pl. 1706)
Etymologi
(†) snår; äv. koll.: snårig vegetation l. snårskog. I tiocka dungar, snårer och siögar. Hiärne 2Anl. 62 (1702). Möyeligt är det ock, at någon udd eller näsz .. är ymnogt bewuxen medh dung och snåre. Därs. 396 (1706). Dens. 1Hskr. 30 (c. 1715).
Spoiler title
Spoiler content