SNUSSLA snus3la2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE.
Etymologi
[sv. dial. snussla; sannol. etymologiskt identiskt med SNUSLA (men påverkat av SMUSSLA)]
(numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) i fråga om att i smyg ta l. föra med sig ngt o. d.; särsk. i de särsk. förb. SNUSSLA TILL, SNUSSLA UPP.
Särsk. förb. (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat): SNUSSLA OPP, se snussla upp. —
SNUSSLA SIG TILL10 0 4. i smyg lägga beslag på (ngt), smussla sig till (ngt). Sällberg Långv. 23 (1894). —
SNUSSLA UPP10 4, äv. OPP4. smussla upp (ngt till en plats o. d.). Pettersson har köpt en stor ljuskrona med 12 pipor i för 30 Bco. Han snusslar opp all lort (dvs. allt skräp) på Assistensen (dvs. pantbanken). Tegnér Brev 5: 163 (1829).
SAOB
