SOS äs1ωäs4 l. äs4ωäs1, sbst.2, n.; best. -et; pl. =.
Ordformer
(i sht förr äv. skrivet s.o.s.)
Etymologi
[jfr dan. o. nor. s.o.s., t. o. eng. SOS; utgörande de tre bokstäver som enl. morsealfabetet svarar mot den internationella radiotelegrafiska nödsignalen]
i sht sjöt. beteckning för den internationella radiotelegrafiska nödsignalen till sjöss, vilken utgörs av en kombination av tre korta, tre långa o. tre korta ljudsignaler; äv. oeg., om nödsignal av annat slag l. om begäran om hjälp i nödsituation. De nödställda sände upp raketer som ett SOS. Erix(1923: S. O. S.). SOS (är en) internationell nödsignal bestående av dessa tre bokstäver enligt morsealfabetet (... — — — ...). Signalen är vald för sin enkelhets skull, inte för att den skulle vara en förkortning av ”Save our souls” (eng.: Rädda våra själar), vilket är en efterhandskonstruktion. Rydholm(1967).
Ssgr: SOS-CENTRAL. central anläggning för mottagande av SOS-signaler o. vidarebefordran av dem till hjälporgan. RiksdP 1955, 2 K nr 7, s. 5. —
-MEDDELANDE~0200. (radio)meddelande innehållande SOS-signal (l. begäran om hjälp i nödsituation). LD 1958, nr 179, s. 6. —
-NUMMER. om telefonnummer till vilket man kan ringa för att få hjälp i nödsituation (t. ex. av polis l. läkare l. brandkår). SvD(A) 1966, nr 95, s. 18. —
-SIGNAL. signal bestående av morsetecknen för bokstäverna SOS; äv. oeg., om nödsignal av annat slag. (Ogrundat rykte om) S.O.S.-signaler från (Amundsens flygmaskin) ”Latham”. SvD(A) 1928, nr 172, s. 3.SvDÅb. 21: 127(1944). —
SAOB
