SPELEO- spe1leω~ l. spel1- l. -o~, l. spe3leω~ l. spel3- l. -o~.
Etymologi
[jfr t. speläo-, eng. speleo-, fr. spéléo-, av lat. speleum, grotta, av gr. σπήλαιον, grotta, nära besläktat med gr. σπῆλυγξ (se SPELUNK)]
ssgsförled: som har avseende på l. samband med (utforskning av) grottor.
Ssgr [i allm. med motsvarigheter l. förebilder i t., eng. o. fr.; äldst bland ssgrna är speleologi, urspr. av fr. spéléologie, bildat omkring 1890 av den franske arkeologen E. Rivière] (i sht i fackspr.): SPELEO-GENES10004 l. 300~02. om den del av speleologin som sysslar med frågor rörande grottors uppkomst. VårFantVärld 415 (1981). —
-LOG1004 l. 300~2. person som (vetenskapligt) undersöker grottor o. till sådana knutna företeelser, person sysslande med speleologi, grottforskare. SvD(A) 18/5 1955, s. 8. Kilometerlånga grottor har flitiga speleologer hittat (i Lappl.). SvD 16/9 1969, s. 13. —
-LOGI10004 l. 300~02. om det systematiska utforskandet l. vetenskapliga studiet av grottor o. till sådana knutna företeelser, grottforskning. DN(A) 18/1 1937, s. 4. (Utomlands) har man .. inrättat speciella institutioner i speleologi. DN 1970, nr 203, s. 24. —
