SPICKNA spik3na2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE.
Etymologi
[motsv. nor. dial. spikna; avledn. av SPICKEN]
(numera knappast br.) om matvara ss. kött, fisk m. m.: torka l. bli torr l. rökt; äv. allmännare: bli torr. Schroderus Comenius Reg. (1639). (Prosten) arbetade på sina predikningar .. till dess hela det andliga talet blef torrt och liksom spicknadt af pur noggrannhet och punktlighet. Wetterbergh Past. 61 (1845). (Sv.) spickna, (fr.) sécher [à la fumée, à l'air]. Schulthess (1885). Cannelin (1939).
SAOB
