[jfr eng. spiric, fr. spirique; av gr. σπειρικός, avledn. av σπεῖρα, ngt vridet l. snott l. ringlat (se SPIRA, sbst.2)]
(numera föga br.) som hänför sig till en yta l. kropp uppkommen gm vridning av en cirkel kring en axel; i uttr. [jfr fr. courbe spirique] spirisk kurva l. kroklinje, om kurva l. kroklinje (först påvisad av den omkr. 200 f. Kr. levande grekiske matematikern Perseus) som uppstår då ett skärande plan läggs tvärs genom en yta l. kropp av angivet slag. De spiriska kroklinierna hafva olika utseende: några är ovala, andra likna åttor. NF 12: 1073(1888). 2NF 21: 525(1914: spiriska kurvorna, pl.).
