[jfr t. sponton, eng. spontoon, fr. sponton, esponton; av. it. spontone, spuntone, till spuntare, fördriva (fiende ur en ställning), av s-, prefix med förstärkande innebörd, av lat. ex-, ut ifrån (se EX-), o. puntare, ansätta, eg.: sticka, till punto, punkt, stygn, eg.: stick, av lat. punctum, p. pf. n. av pungere, sticka (se PUNKT)]
(förr) om halvpik (med bladformig spets) som före 1791 utgjorde ett befälstecken för infanteriofficerare; ngn gg äv. allmännare: halvpik. DA 1771, nr 156, s. 4. Officern med ögon våta / Bär spontonen fäld och tung, / När bestört han kring sin Kung / Ser sitt tappra Manskap gråta. Bellman (BellmS) 7: 81(1783). Sponton .. (dvs.) Halfpik, som fordom bars af infanteri-officerare, nu bruklig till sjös vid äntringar. Dalin(1854). En .. i Artillerimuseum förvarad svensk sponton från omkring 1700 .. har en 16 cm lång och nedtill 6 1/2 cm bred bladformig spets, vars udd är utdragen. ALM BlVap. 150(1932). — jfr OFFICERS-SPONTON.
Ssg: SPONTON-FORMIG, adj. (†) som till formen liknar en spontons spets. Marklin Illiger 164(1818).
SAOB
